Socialdemokraterna i Finland och Sverige är överens, nu får det vara nog. Det är dags att socialdemokratin går till motoffensiv. Nya och starka folkrörelser behövs  för att kunna bevara och utveckla det nordiska välfärdssamhället. Utan deltagande, så monterar borgarna ner folkhemmet i rask takt. Det tog 100 år att bygga upp välfärdssamhället, det arbetet får inte vara förgäves.

Nu ska vi tala politik

Med deltagare från Finland och Sverige  hölls en  nordisk  socialdemokratisk tankesmedja, ett diskussionstillfälle, i SAP:s högkvarter i Stockholm, i fredags den 8 juni. Evenemanget ordnades på initiativ av tidigare statsministern Ingvar Carlsson. Olof Palmes internationella center skötte det praktiska.

Kl. 10 signalerar samtalsledaren, Jens Orback att diskussionen  kan påbörjas i partistyrelsens mötesrum på 68:an. Lena Hjelm-Wallén  hälsade oss alla välkomna. Sedan fick varje deltagare presentera sig själv.

Finns det en nordisk modell och vad definierar den i sådana fall?

Det är Ingvar Carlsson och Ulf Sundqvist som står för de första inläggen som vi ska debattera enligt dagordningen. Ingvar Carlsson hänvisade i sin inledning till att det finns utförd forskning som visar att det finns tillräckligt stora likheter mellan de nordiska länderna för att man skall kunna tala om en nordiska modell.

Carlsson valde att definierade den nordiska modellen med  hjälp av fyra punkter som är grundtrygghet, försäkringssystem, en relativ stor offentlig sektor, och att arbetsmarknadens parter är viktiga.

En förutsättning för den nordiska modellens existens är att fackföreningsrörelsen bör vara stark. Även slutande av kollektivavtal är viktigt,  poängterade Carlsson.

– Vår modell har varit motståndskraftig mot ekonomiska kriser. De nordiska  länderna hör i dagens  oroliga ekonomiska tider till de länder som har minst problem med sin ekonomi. Vår modell skapar även en bättre livskvalitet och en högre jämställdhet jämfört med många andra modeller.

– Uppkomsten av den nordiska modellen skedde i samband med  de olika folkrörelserna som krävde ett folkhem. Vi talar om, fackföreningsrörelsen, kvinnorörelsen, rösträttsrörelsen med flera. För att den nordiska modellen ska fortleva krävs det deltagande av medborgarna, annars raseras systemet, poängterade Carlsson. Utan deltagande, så monterar borgarna ner folkhemmet. Det är dags att vi går till  offensiv mot nyliberalismen, sade Carlsson.

Ulf Sundqvist ersatte Paavo Lipponen som inte kunde närvara  på grund av tvingande familjeskäl. Sundqvist sade i sitt inlägg att vi socialdemokrater har varit dåliga på att försvara vår uppfattning, våra värden och våra lösningsmodeller.

– Borgarna har nu kopierat vår politik. Vi måste skapa oss tydlig värdegrund så att folk vet var vi står. Vi måste också lära oss att samarbeta bättre för att kunna lösa de globala problemen. Norden bör stärka sin position i europapolitiken. Vi måste komma på lösningar på miljö-, urbaniserings-, ekonomi-, fattigdomsfrågorna, påpekade Sundqvist.

– Vi socialdemokrater ska nu börja kräva mera rättvisa och måttfullhet i marknadsekonomin, vi ska stå för hållbar tillväxt. Vi ska vara ett parti som arbetar för 99% av befolkningen. Den resterade 1% av befolkningens girighet ska vi inte tolerera, sade Sundqvist.

De inledande inläggen  efterföljdes av en livlig  debatt. Bland annat Gabriel Wikström, ordförande för SSU var snabb på att replikera Carlssons inledning, och ansåg att tanken om full sysselsättning bör sättas till som en av grundpelarna till den nordiska modellen, vilket Carlsson höll med om. Wikström betonande i sitt inlägg också behovet av att skapa en ny ekonomisk politik för att möta framtidens utmaningar.

Hur står sig den ”Nordiska modellen”?

Lena Sommestad, ordförande för S-kvinnor och professor i ekonomisk historia, fick uppgiften att ta ”tempen” på modellen. Sommestad började med att berätta om målen och visionerna man har haft med Den nordiska modellen. Bland annat tanken om ett könsneutralt socialt medborgarskap. Man ska ha rätt till alla sina sociala rättigheter som medborgare, istället för via äktenskap som i USA, eller som i Tyskland via sitt jobb.

Angående ekonomin så har idén om en produktiv välfärdspolitik varit bärande i synen på tillväxt. Och full sysselsättning har varit ett överordnat mål. Demokratin skulle förverkligas genom konstitutionell minimalism, vilket skulle ge stor räckvidd för demokratin. Man skulle ha kommunalt självstyre, men också en stark centralmakt.

– I dagsläget, i Sverige, har bärande idéer och principer övergetts, sade Sommestad. Vilka idéer och principer vill vi försvara och utveckla  i framtiden, frågade Sommestad.

Fackets roll, och vad  händer på arbetsmarknaden?

Bertil Johansson, tidigare  LO- ordförande påpekade att samarbetet mellan facket och socialdemokratin är starkt och historiskt.

-I Finland firade man nyligen ett 130 årigt samarbete mellan facket och SDP.
Fackföreningsrörelsen har bidragit med många mål till den nordiska modellen. I den nordiska modellen ska det  vara ordning och reda på arbetsmarknaden, arbetstagarorganisationerna och arbetsgivarorganisationerna ska komma överens. Det ska också finnas en solidarisk löneökning, och kollektivavtalen är grundläggande, sade Johansson.

Den nordiska arbetsmarknaden har förändrats med tiden, vilket har gjort att fackföreningsrörelsen har fått göra detsamma. I historiens början var fackföreningsrörelsen ordnad i  små, men aktiva lokala avdelningar som skötte arbetarnas talan, för på den tiden var t.ex. ägaren av en såg oftast en enskild man som bodde i samma by som arbetarna.

Men med tiden bildades det stora bolag som ägde en stor mängd industrier, vilket gjorde att små fackavdelningar blev utfrysta. Då fick fackföreningsrörelsen organisera  sig till starka rikstäckande fackavdelningar  som kunde försvara arbetarna mot storkapitalisternas intressen. I dagens värld är det mera globalt, vilket har ökat pressen på internationella fackföreningar.

– Moderaternas politik är att hungrig varg jagar bäst. Moderaterna i Sverige vill med alla medel försvaga fackföreningsrörelsen och arbetstagarnas trygghet. De har tagit inspiration från den amerikanska modellen, där man har skapat en arbetsmarknad där arbetarnas rättigheter är få, vilket gjort att löntagarna blivit tvungna att acceptera de sämsta löneavtalen, vilket  givetvis  gynnar storkapitalisternas intressen.

Marianne Muona, direktör på FINUNIONS sade i sitt inlägg att fackföreningsrörelsen är stark i våra nordiska länder jämfört med andra länder. Vi toppar statistiken med den högsta organiseringsgraden, poängterade Muona.

Vår modell vid ett vägskäl

Mikko Majander, ordförande på Kalevi Sorsa-fonden påpekade i sitt inlägg att den nordiska modellen har inneburit  en god ekonomi, som har varit konkurrenskraftig. Den nuvarande krisen påverkar oss. Vad är lösningen? Mera eller mindre union, undrade Majander.

Framtiden för dagens unga

Gabriel Wikström, SSU:s ordförande sade i sitt inlägg att han var orolig över att unga vänder sig bort från politiken. Är det känslan av att inte kunde påverka, att det politiska spelet gör att man inte kan lita på sina politiker, är det sådana saker som gör att många unga inte vill ha något med politiken att göra, undrade Wikström.

– Vi måste lösa de problem som berör de svenska ungdomarna t.ex. bostadsbristen och bristerna i den svenska skolan. Vi måste bygga bort bostadsbristen och förbättra den svenska utbildningen, klarlade Wikström

Finlands svenska unga socialdemokraters viceordförande Jacob Storbjörk (bilden ovan) som representerade Socialdemokratisk ungdom, Demarinuoret, var sist ut med sitt inlägg. Storbjörk hävdade att framtidsutsikterna kunde vara bättre för dagens unga,

– I Finland går 1 av 5 unga utan jobb, och en stor del av de finska ungdomarna mår också psykiskt dåligt, detta är inte okej.

Storbjörk sade att det är viktigt att ta ungdomsarbetslösheten på allvar. Ungdomsarbetslöshet kan utan ingripande lätt förvandlas till långtidsarbetslöshet. Storbjörk talade även om konsekvenserna av den pågående skuldkrisen. Skuldkrisen ger grogrund till tankar och idéer som segregerar befolkningen.

– T.ex. i Finland har en del föreslagit att införa terminsavgifter på universiteten. Vilket skulle stänga dörrarna för många ungdomar, som kanske inte kommer från så förmögna familjer. Måste vi ungdomar frukta en återgång till ett renodlat klassamhälle, kommer en studieplats att  basera sig på mammas och pappas plånbok, frågade sig Storbjörk.

Storbjörk tyckte det var bra att SDP i Finland tog ungdomsarbetslösheten på allvar, till skillnad från de borgerliga som inte vill vidkännas att den existerar. Storbjörk ville också påpeka att politik är möjlighetens konst.

– Vår första åtgärd mot ungdomsarbetslösheten blev en ungdomsgaranti, en garanti som vi fick kämpa hårt för.  Ungdomsgarantin garanterar alla unga under 25 år jobb, studieplats eller praktik inom tre månader.

Storbjörk ansåg att detta var ett steg i rätt riktning. Men påpekade att många reformer kvarstår ännu för att förbättra vardagen och framtiden för dagens unga. Storbjörk  avslutade sitt inlägg med att konstatera  att ungdomarna behöver socialdemokratin.

Under mötets avslutande var alla rörande överens om att diskussionstillfället  varit lyckat. Tankesmedjan fortsätter, nästa gång i Helsingfors, efter  kommunalvalet i Finland. Då väntas även norska och danska socialdemokrater delta, då kan vi utöka det nordiska samarbetet ytterligare, och samla våra krafter för att kämpa för en bättre värld.