Utbildning är en investering i framtiden. När det gäller grundskolan utgör det som man lär sig där grunden för fortsatta studier. Skolväsendet i Jakobstad har under de senaste åren sparat en hel del med hjälp av osthyvelsprincipen. Nu står bildningsnämnden inför krav om sparkrav på ca 300 000 på grundskolan för år 2013. Det går inte längre att osthyvla utan nu skulle det vara fråga om att skära i timresursen. Till saken hör att Jakobstad redan ståtar med den lägsta timresursen i nejden samtidigt som vi har den högsta skatteprocenten.

Om timresursen minskas leder det till att undervisningsgrupperna blir större; m.a.o. det blir mindre tid över för enskild handledning av elever. Det här skulle förstås i första hand drabba de elever som är i störst behov av hjälp under lektionerna. Vilka kunde då följderna bli? Sämre studieresultat, sämre trivsel och mera oro i skolan och i förlängningen större risk för utslagning. Man har kunnat konstatera att tidigare sparåtgärder i kommunerna lett till ökade problem bland barn och unga och också dessutom lett till högre kostnader på längre sikt. Har vi råd med det?

 

Ulrika Rönnback, ordförande för svenska skolsektionen

Insändare i ÖT