Detta är det etiska löfte som jag gav 1979 som nybliven sjukskötare och som jag lovat att hålla. Löftet är mycket aktuellt som bäst för alla vårdare i samband med vårdreformen.

De vårdare som befinner sig ute i ”vårdverkligheten” i dag är överbelastade och upplever ofta moralisk stress i samband med de mål­sättningar som görs upp.

Ordinarie personal slits ut och vikarier får ­inte anställas. Kompetenta­ vikarier ­inom vården finns inte ens att tillgå, de jobbar redan utomlands.

Stressen och maktlösheten leder till sjukskrivningar. Allt handlar om pengar och nedskärningar. Så också i Jakobstad med omnejd.

Personalen är den viktigaste ­resursen i ett vårdförverkligande och om personalen känner sig sedd och hörd så ökar prestationerna. Det ska kännas bra att gå till jobbet!

Nu ”säljs” kommunalanställd vårdpersonal ut till privata vårdbolag, man blir tvungen att söka sitt jobb på nytt samt gå ner i lön om man väl fått tillbaka det eller så får man sparken.

Facket kan inte agera som förr och arbetarskyddet är försvagat.

Jakobstad behöver fortsättningsvis kunnig och erfaren vård­personal inom hälso- och sjukvård.

Vårt löfte håller än – frågan är hur länge?

Släng inte ut vårdpersonal i tomma­ intet!