I programmet ställs den öppna frågan ”Vem har lobbat för den offentliga sektorn?” och försvarat den nordiska välfärdsmodellen där vi gemensamt producerat social- och hälsovårdstjänster för alla behövande. Det är en välfärdsmodell som bygger på solidaritet och syftet har varit att garantera trygghet och välmående för alla.  Den nordiska modellen har även visat sig framgångsrik i många internationella mätningar.

Här senast kunde ÖT i en artikel (27.2) konstatera att vården inte alls är dyr i Finland jämfört med andra länder. Varför värnar vi då inte om den offentliga vården, och utvecklar den?

Svaret på frågan vem som har lobbat för den offentliga sektorn, är att just ingen.  Det har inte funnits ekonomiska incitament att göra det.

De privata vårdaktörerna bevakar nog sina intressen och ser stora möjligheter att tjäna pengar på regeringens förslag på valfrihet (läs tvångsbolagisering och privatisering).  Den offentliga vården styrs och upprätthålls av oss kommuninvånare. Vi har inte haft behov att plöja ner pengar i någon lobbningsverksamhet för att försvara vår välfärdsmodell. Den har historiskt istället försvarats på en bred politisk front.

Men någonting har hänt den senaste tiden. Socialdemokraterna har blivit alltmera ensamma om att stå upp för den nordiska välfärsmodellen. De borgerliga partierna har däremot allt tydligare börjat sjunga privatiseringens visa. Bland våra egna beslutsfattare och tjänstemännen i regionen hittas också ivriga försvarare av utförsäljning av det gemensamma.

Jag vill däremot ställa mig till dem som arbetar hårt för en offentligt producerad vård. Det är bästa garantin för att vården är av god kvalitet och räcker till för alla. Jag vill fortsätta arbeta för att Malmska sjukhuset och att dess vårdområde ska ägas och förvaltas av oss invånare och inte från vårdbolagens huvudkontor i Helsingfors.

Hur vill vi att vården och omsorgen ska skötas i framtiden? Kommunalvalet kan visa vägen och ge svar på den frågan.