Politik har plötsligt blivit en fråga­ om affärsverksamhet, där somliga ska få tjäna stora pengar,­ medan ­andra ska spara.

Republiken­ Finland börjar allt ­mera likna ett ­företag. Alla förslag från oppositionen klingar för döva öron. Det är en härskarpolitik utan like. Inga sak­argument biter längre. Det är som att hälla vatten på en gås.

Har vi också som människor i processen glömt bort hur vi fungerar­ som individer?

Visst är vi var och en alldeles unika­ men vi har gemen­samma behov som gör att vi använder­ samma trappa. Håller vi på att glömma bort trappan i samhället? Jag vill påstå att den har stor betydelse.

Enligt Maslows behovstrappa, uppfunnen av psykolog Abraham ­Maslow (1908–1970), följer alla människor samma trappa. Vi kan inte ta oss vidare till nästa trappsteg förrän­ vi uppfyllt våra behov som hör ihop med de lägre trappstegen. Individens väg till utveckling och lycka går via denna trappa.

Mat och värme kommer först och därefter vill vi känna oss trygga. När vi känner trygghet så utvecklar­ vi vårt behov av gemenskap och på basen­ av att ha blivit sedda och hörda­ går vi vidare till trappa fyra. Vi vill känna att vi är uppskattade och kunniga, vilket i slutändan leder till ett självförverkligande, vår mänskliga potential.

Vi trappar kanske ett steg bakåt och sedan två steg framåt, men vi trappar alla på denna trappa­ för att nå målet.

Vi har ett fantastiskt land, Finland, vårt fosterland, som får fira sina 100 år i år. Vårt land är rikt. Vi har råd att kosta på oss både det ena och det andra.

En trygg ålderdom där man har ­gemenskap och visar uppskattning,­ det vill vi väl unna alla de som byggt upp landet. På sin ålders höst vill man nog befinna sig i den övre ­delen av trappan. Ingen vill bli reducerad ner till bara ett tillgodoseende av de fysiska behoven, fastän man så ­skulle få bo hemma.

Varför stänger man bädd­avdelningar här i Jakobstad i förtid?

Jag vill som kommunalvals­kandidat på allvar utveckla äldreomsorgen.

Alla blir vi gamla någon dag. Som man bäddar får man ligga.