Det som skett under en längre tid är att dörren gradvis har öppnats för privata aktörer. Nu vill regeringen öppna dörren ytterligare och ­ställa offentliga och privata aktörer på samma linje.  Vår valfrihet hittills är att vi ­betalat skatt och fått offentliga sjukvårdstjänster och samtidigt kunnat vända oss till privata sidan vid behov.  Valfrihet finns, men den kostar. Plånbokens storlek avgör i viss grad hur bra du lyckas med att återfå din hälsa och hur snabbt det kan ske.  I Jakobstad har den offentliga äldre­omsorgen utnyttjat en del vårdplatser från den privata sidan. Ett tiotal privata äldreboenden har tillhandahållit platser. Staden har haft insyn och också länsstyrelsen har hållit koll.

Vi har haft valfrihet i Jakob­stad att välja det boende vi tyckt om men det har varit vårt vårdbehov som har ­bestämt vården. De som upprätthåller dessa boenden har inga större vinstbegär, har inga spekulerande aktieägare som ska ha dividend. De ägnar sig knappast­ åt aggressiv skatteplanering, så pengarna blir kvar i regionen och landet och de skattas. Med de stora vårdjättarna som sanno­likt kommer att kunna ta över vårdmarknaden i Finland, för­håller det sig i regel tvärtom. Det är svårt att tro att man lagstiftningsvägen ska kunna för­hindra ­detta. Så, hur blir det då med valfri­heten i vården? Ja, inte väljer den ”lilla männi­skan” någonting alls. Besluten är ­gjorda och tillgängligheten på tjänster man ska välja är väldigt olika för var och en.

De privata vårdfirmorna har ­nyligen bildat en gemensam tak­organisation, Välfärdsbranschens förbund. Och ordförande Ulla-­Maija Rajakangas är nöjd över regeringens utkast. Varför? Jo, det blir mera valfrihet i Finland. Tycker någon att detta hör till rikspolitiken? Och nu är det kommunalval.  Jag motsätter mig bolagiserade social- och hälsovårdscentraler och skattemedel ska inte användas till bolagens vinster. Den ”lilla människan” ska ha möjlig­het att göra vettiga val.  Den lilla människan ska inte ­behöva bli en upplyst människa som ska för­söka undvika de dåliga aktörerna. Sluta betrakta en vård­behövande som aktiv och upplyst konsument! Det är moraliskt förfall att lägga över ansvaret på den ”lilla männi­skan”.

Den av social- och hälsovårds­ministeriet utlovade valfrihet i vården till Finlands folk, klarar vi oss utan.